Jag är egentligen en människa som tänker "för mkt". Det visar jag kan inte så mkt eller ens att ngn tror de. Men i min ensamhet då och då kan de gå hur mkt tankar som helst.
Det som är är att jag oftast tänker på det "sämre" än de "bättre".
Liksom typ " För den personen kommer det gå bra, men för mig kommer det inte sluta lika bra. Men bara den andra är lycklig. Då blir jag glad iaf"
Ungefär så går det till när jag tänker.
Det bästa som finns (enligt mig) 'är när man precis har kommit hem från ngt. Typ skola/jobb/kompisar och man tänker och tänker. Man tänker på dagen och de som ska/kommer att ske.
När jag tänker på ngt. Och egentligen vill ta upp de, så hejdar jag mig själv ständigt och jämt.
Tänker alltid att "det är bättre om de är lyckliga, än att jag är de"
Det gör att jag oftast bara står för mina åsikter men att jag inte tar upp dem.
Att tänka mkt tycker jag är bra.
Det gär att man kanske väljer bra val. Att man har hunnit tänka. Och att någon inte haft ont i magen i onödan för att man själv har sagt sitt.
Men att tänka mkt och att inte göra ngt åt de. Gör tillslut hål i magen på en.
Att det blir för mkt.
Jag är dålig på att släppa ut precis de jag tycker/känner.
Men oftast beror de inte på att jag inte vill berätta, utan hur jag ska säga det.
Hittar inte orden liksom.
Varför är det så underbart att bara filosofera?
Att drömma sig bort. Och på så vis - leva livet.
Utan problem.
Det är inte att leva i verkligheten.
Men det gör inget. Inte för mig.
Kan skilja mellan fantasi och verklighet.
Men för vissa är det svårt.
Och det är synd tycker jag.
Man måste våga ge. För att också kunna få ngt tillbaka.
Även att man tar när det behövs.
Men det ska man inte göra i fel tillfällen.
De tillfällen är få, men de är uppenbara när de dyker upp.
Att så är det.
En väldigt meningslös mening. Men det var min mening idag.
Tankar och känslor är alltid svåra att förklara för någon, för det är ju olika för alla. Kärlek för mig behöver inte vara kärlek för dig och så vidare.. Därför ska man aldrig tänka efter hur man ska säga det, utan bara säga det. Om personen man pratar med inte förstår så kan man alltid försöka förklara efteråt, men bara slänga ur sig allt först kan vara bra om man inte är så bra på att prata om känslor. Att tänka efter för mycket på vad man ska säga kan verkligen göra så att man blir helt blockerad och inte kan säga något alls :)
SvaraRaderaKära anonyma. Gillar din kommentar.
SvaraRaderaTack, jag har mina stunder :) / V
SvaraRaderaDe är bra att tänka och fundera. Du sorterar nog dina tankar. Jag tror de är bra.
SvaraRaderaJag tror det är bra jag också. Borde kanske, inte vet jag, prata mer ändå. Men det är bättre att tänka klart innan man säger ngt.
SvaraRaderaPuss
oftast, om man pratar och får höra sina tankar så ser man dom på ett annat sätt. Sen är det alltid bra att bolla tankar och idéer med andra personer - alla har ju olika sätt att se på saker och ting. :)
SvaraRaderaJo klart det är det. Men jag har bara skrivit hur jag tycker och känner. Ni får ju tycka som ni vill och grejer. OKEJ?????
SvaraRadera