lördag 30 januari 2016

Idag är det lördag, jag sitter här med mitt kaffe, en film är påslagen och mina fina katter ligger bredvid. Vad jag känner just nu är så luddigt. Jag vet inte längre vart jag har mig själv. Jag tappar allt så himla lätt. jag läste igenom många gamla saker jag har skrivit, många saker jag har nämt är hela tiden att jag hoppas att allt blir bra snart. Att nästa år ska bli bättre. Jag var ung när jag skrev alla dessa saker, från första inlägget jag skrev att jag ville att skulle bli bättre är närmare 8 år sedan. Idag 8 år senare vad kan jag säga som har blivit bättre? Det jag menar att inte min omgivning för många saker har blivit bättre eller annorlunda åtminstone. Men mitt egna inre? Jag är mer vuxen nu än vad jag var för 8 år sedan men jag känner mig lika liten och otrygg som jag gjorde då. Varför är det så svårt allt hela tiden, varför blir jag så enormt påverkad utav allt, varför klarar jag inte av att stå på mina egna ben med rak rygg? varför blir jag så himla ledsen att det blir för mycket för mig, varför klarar jag inte saker, varför varför Varför?? Min relation med han som jag älskar så enormt- inget har blivit bättre, inget. Jag går sönder, långsamt tills jag tillslut bara är bitar. Jag vet så himla väl om vad jag borde göra- jag vet det! Men jag är så himla trasig att allt som är jobbigt blir för mycket. Jag dödar mig själv långsamt, jag hittar ingen väg ur det här. Jag orkar inte denna smärta längre, jag gör verkligen inte det. Jag vet att livet har enormt mycket att erbjuda men jag är för rädd för att våga ta del av det. Jag har blivit en så enorm mes, jag står inte upp för mig längre. Jag ser ner på mig själv, och tror att jag inte kommer klara av något, att jag inte är värd något längre och allt detta för att min kämparglöd har blivit så liten. Jag vet att förtjänar bättre men vägen till de bättre visar sig aldrig därför kommer "ge upp" fram så lätt. Jag hatar detta, verkligen hatar det. Varför?! Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta? Snälla låt mig få styrkan tillbaka så jag får må bättre än så här. Jag vill inget hellre att få lyckan och en trygghet. Snälla.