Förlåt hörrni. Jag är inte Julia just nu. Träffar du mig är det mer en mask du ser. Jag vill inte låta dyster, men det är så jag är just nu. Jag orkar inget jobbigt. Jag vill bara ha en klapp eller en kram okej? Det som är så jobbigt handlar om att jag trodde en sak och även att jag känner så mkt. Tydligen gör jag fel? Fast de vet jag att jag inte gör. Men jag trodde bara inte att detta skulle hända. Sen har jag en stor saknad. Och den gör väldigt ont att sakna hela tiden. Det gör ont. Jag är ledsen. Jag älskar er som är där. Jag ligger bara i min soffa och gör inget för tillfället. Det finns ingen/ inget.
Jag är sjuk också. Det är vanlig förkylning. Men de gjorde att jag inte kunde dansa ikv. Jag är ledsen pågrund av de också. Jag orkar inte vara sjuk. Jag är tvungen att gå på praktik också.
Jag orkar inte. Jag är inte glad i huvudet. Snälla kan de inte komma ngn som lyser upp och fixar allt? Jag är en glad människa. Det är bara just nu som det är sådär mörkt igen. Usch jag låter så Depp. Förlåt. Alla är Depp i Sverige. Det är en grej med våran kultur. Vi är tillbakadragna, slutna och deppiga. Det är lite synd. Men de är ju sant. Jag är en glad människa. Jag lovar. Jag tycker kanske bars synd om mig själv. Vet inte.
Förlåt. Jag vill ha en kram. En stor med mkt kärlek i.

Det gör ont i hjärtat.